Intresset blev starkare
Efter det första besöket i januari 2015 fortsatte kontakterna med den hemliga kunden. Frågorna blev fler, underlagen mer detaljerade och processen allt mer konkret.
Det som från början hade varit en tänkbar etablering började nu ta mer form. Horndal hade visats upp, platsens förutsättningar hade väckt intresse och vi hade visat att kommunen kunde agera snabbt och samlat.
Men med ett växande intresse kom också ökade krav.
Det blev tydligt att den plats som först diskuterats inte skulle räcka. För att möta företagets behov behövdes mer mark. Mycket mer mark.
Från 40 hektar till 60
I början handlade etableringen om cirka 40 hektar. Det var stort redan då. Men när processen gick vidare ökade behovet. 40 hektar blev 60.
För oss innebar det att arbetet behövde växla upp. Varje ny fråga skapade fler följdfrågor. Hur mycket mark fanns att tillgå? Vilka fastigheter berördes? Vad ägde kommunen redan? Vad behövde avtalas med andra markägare? Hur kunde det göras utan att bryta sekretessen kring vem intressenten var?
Det här var inte ett vanligt markärende. Det var ett pussel där varje bit behövde passa, samtidigt som bara ett fåtal personer kunde se hela bilden.
Och sedan 120 hektar
När behovet växte vidare, från 60 till omkring 120 hektar, blev uppdraget ännu mer krävande.
Avesta kommun ägde bara en mindre del av marken i området. Resten bestod av skiften, privata markägare och andra ägarförhållanden som behövde hanteras. För att Horndal skulle fortsätta vara ett möjligt alternativ behövde kommunen hitta en väg framåt.
Det var här arbetet på allvar började pröva både uthålligheten och lösningsförmågan.
För varje gång behovet av mark växte kunde svaret enkelt ha blivit att det inte gick. Att det var för svårt. Att marken var för splittrad. Att sekretessen gjorde uppdraget för komplicerat. Att kommunen inte hade tillräckligt mycket egen mark för att möta behovet.
Men Avesta hade viljan och beslutsamheten.
Det här skulle vi lösa.
Ett arbete under sekretess
Samtidigt behövde allt ske under stor försiktighet. Företaget bakom förfrågan var fortfarande hemligt. Utåt fanns inga besked om någon offentlig etablering och inga löften om att något faktiskt skulle byggas.
Det gjorde arbetet svårare.
När vi behövde undersöka möjligheter, föra samtal och förbereda nästa steg gick det inte att berätta hela bakgrunden. Det krävde noggrannhet, förtroende och stor respekt för processen.
Internt behövde rätt personer kopplas in, men inte fler än nödvändigt. Externt behövde kontakter hanteras varsamt. Samtidigt tickade tiden. I en internationell etableringsprocess väntar inte möjligheten hur länge som helst.
Tempot ökade
Under 2015 och vintern 2015/2016 blev tempot tydligare. Det handlade inte längre bara om att svara på frågor. Det handlade om att visa att vi kunde leverera på riktigt.
Platsen behövde kunna växa. Underlagen behövde hålla. Markfrågan behövde komma vidare. Samtidigt fortsatte konkurrensen med andra platser.
För oss blev det än viktigare att vara både snabb och uthållig. Snabb nog att hålla jämna steg med processen. Uthållig nog att inte tappa riktningen när varje löst fråga ledde till nästa.
Det var ett arbete som krävde samverkan över flera delar av organisationen. Mark, planering, näringsliv, juridik, teknik och politisk förankring behövde hänga ihop. Team Avesta blev inte bara ett sätt att samla kompetens, utan ett sätt att hålla farten uppe när uppdraget blev större.
Den lilla kommunens styrka
I stora etableringsprocesser kan en mindre kommun antas ha nackdelar. Resurserna är inte obegränsade och varje fråga kan kräva mycket av organisationen.
Men vi kunde använda det lilla formatets styrka.
Vägarna var korta. Besluten kunde förankras nära. Rätt personer kunde samlas snabbt. När en fråga ställdes behövde den inte vandra genom många lager innan någon tog ansvar.
Det blev en viktig del av arbetet. Att vara tillgänglig. Att vara samordnad. Att visa att vi inte bara hade en möjlig plats, utan också en organisation som ville och kunde driva processen framåt.
När marken blev nyckeln
Ju större etableringen tycktes bli, desto tydligare blev det att markfrågan skulle bli avgörande.
Det räckte inte att Horndal hade starka förutsättningar på kartan. Om vi inte kunde erbjuda ett tillräckligt stort markområde skulle möjligheten kunna falla. Det som började som en etableringsförfrågan hade nu blivit ett konkret arbete med fastigheter, gränser, ägare och framtida användning.
Det var här grunden lades för nästa stora kapitel i berättelsen, markjakten.
För att komma vidare behövde kommunen börja arbeta konkret med att köpa, byta och samla mark. Det skulle bli ett av de mest komplicerade arbetena i hela processen.
En möjlighet som växte
När 2015 övergick i vinter och ett nytt år, hade mycket förändrats.
Horndal var inte längre bara en plats som visats upp vid ett första besök. Det var ett huvudspår i en internationell etableringsprocess. Intresset hade växt. Behovet hade växt. Uppdraget hade växt.
Från 40 hektar till 60. Från 60 till 120.
Och i varje steg ökade pressen på oss att hitta lösningar.
Det fanns fortfarande inga garantier. Ingen kunde veta om arbetet skulle leda hela vägen fram. Men en sak var tydlig, vi hade valt att hålla i.
När uppdraget växte, växte också beslutsamheten.
Horndal skulle få chansen.
Vi är Avesta – Tillsammans gör vi det möjligt!